När barn och ungdomar med cancer återvänder till skolan efter cancerbehandling upplever många sociala, psykologiska eller skolrelaterade problem. I sitt doktorandprojekt undersöker Mette Wiebel hur telenärvarorobotar kan hjälpa dessa barn och ungdomar att upprätthålla kontakten med sin skolklass under sin cancerbehandling och därigenom stödja deras personliga, sociala och professionella utveckling. Via en telenärvarorobot kan barnet interagera med sina klasskamrater i skolan från exempelvis sjukhuset eller hemmet via sin surfplatta eller smartphone. Genom roboten kan barnet se, höra och tala på lektionerna.

I en ny studie har Mette Wiebel och forskarkollegor undersökt vilka förväntningar barn och lärare har på telenärvarorobotarna. Sammanlagt intervjuades 11 cancersjuka barn i åldrarna 8-17 år som hade hög skolfrånvaro (mer än 15 dagars frånvaro under ett skolår) samt åtta av deras lärare.

Barnen och lärarna hade positiva förväntningar på telenärvarorobotar som ett verktyg för att minska frånvaron i skolan. Men organisationen kring telenärvarorobotar som ett verktyg i skolan är bristfällig. För att använda robotarna krävdes stödjande resurser från lärarna, resurser som de var villiga att avsätta.